Annas hjärta

Ett kärleksbrev som aldrig kom fram

Den 11 juli 1897 står de tre expeditionsmedlemmarna startklara i Örnen, vätgasballongen som ska ta dem på resan över nordpolen. Nils Strindberg står förväntansfull i ballongkorgen och utbrister i ett fyrfaldigt leve för gamla Sverige. Med sig har han en plåtburk i vilken han har ett brev till Anna. Han har lovat henne att kasta det ut ur ballongen precis vid starten. Örnen lyfter och bara kort efter starten händer den första olyckan med ballongen, den dras ner mot vattnet. Nils glömmer att kasta ut brevet till sin Anna och gör det först långt senare när de fått ordning på ballongen och äntligen är på väg. Brevet som aldrig når Anna och Nils som aldrig mer skulle komma tillbaka ger en liten bild av denna polarexpedition som kantades av misslyckanden och förtvivlan.

På Grenna Museum kan man läsa utdrag ur ett av breven Nils skrev till sin fästmö sedan ballongen strandat och männen försökte ta sig över isen mot land. Där finns även den berlock Nils bar när han dog på Vitön. I den finns ett foto av Anna och en lock av hennes hår. Bland hanns tillhörigheter fanns också två biljett från Stockholmsutställningen som han och Anna besökte kvällen innan han gav sig av. Ett minne från det sista de gjorde tillsammans.

Anna väntade i flera år på att Nils skulle komma tillbaka. Han dödförklarades 1906 och 1908 gifter sig Anna med engelsmannen Gilbert Hawtrey, och levde resten av sitt liv med honom.

Varför väljer Nils ändå att åka på den här farofyllda resan, när han tycks ha haft en så stark kärlek till Anna?
- Nils hade lovat Andrée och jag tror att han dels ville stå vid sitt ord och så kanske han inte vågade dra sig ur. Året innan hade en annan expeditionsmedlem hoppat av och det blev ett väldigt mediedrev mot honom där han pekades ut som en feg usling, berättar Mari Lundberg, intendent Grenna Museum. Under isvandringen skriver Nils brev i stenogram till Anna. Nils bror Tore Strindberg, ser senare till att Anna får breven.

Ett hjärta i ett silverskrin

När Anna Charlier dör i England 1949, blir det tydligt att hon aldrig glömt sin Nils. I testamentet står det att hon vill att hennes hjärta ska begravas med Nils. Gilbert Hawtrey ser till att så sker, allt i enlighet med Annas sista vilja. Hjärtat kremeras och askan läggs i ett silverskrin. Det tas till Sverige och placeras bredvid Nils urna i expeditionsmedlemmarnas gemensamma grav på Norra begravningsplatsen i Stockholm.

På Grenna Museum får du ta del av hela den spännande historien om Andréexpeditionen.