Månsarps ödekyrkogård

Inbäddad i grönska ligger lämningarna efter en kyrka och kyrkogård med anor från medeltiden. I samband med att en ny kyrka uppfördes 1853 revs den gamla kyrkan från 1700-talet och kyrkogården lämnades kvar.

Den äldsta kyrkan man känner till i Månsarp var en medeltida kyrka i trä. Man vet säkert att det funnits en kyrka i Månsarp 1530, men den allra äldsta kyrkan kan ha uppförts redan år 1060.

1714 uppfördes en ny kyrka, även den i trä. Den var utvändigt spånklädd och rödmålad. Taket var tegelklätt och inuti var kyrkan prydd med målningar utförda av Johan Kinnerus på 1740-talet.

År 1846 beslutade sockenstämman att en ny kyrka skulle uppföras. Den gamla ansågs vara för liten och var även fallfärdig. Den nya kyrkan stod klar 1853. I samband med att den nya kyrkan stod klar så revs den gamla kyrkan från 1700-talet.

På platsen för den gamla kyrkan blev kyrkogården och kyrkogårdsmuren från 1797 kvar.

Tanken var att gravarna skulle bevaras och fortsätta smyckas, och marken förklarades som samfälld mark för Månsarps by, vilket den fortfarande är.

Med tiden kom den gamla kyrkogården att användas som betes- och slåttermark ända fram till 1930-talet.

År 1953 restes ett kors på kyrkogården till minne av de tidigare kyrkorna som stått här.

Idag återstår finns ett gjutjärnskors och en liggande gravsten kvar på ödekyrkogården.

Många av gravstenarna kom till nytta som brofäste vid Tabergsån och gjutjärnskorsen omgöts till bruksföremål vid Huluhammars bruk.

Månsarps ödekyrkogård är en rofylld plats med plats för eftertanke.

Ta dig hit