Officiell besöksguide för
Jönköping | Huskvarna
Gränna | Visingsö
Officiell besöksguide för
Jönköping | Huskvarna
Gränna | Visingsö
Den 18 juni 1921 lånades 100 kronor ur Husqvarnafabrikens kaffekassa. De räckte till handpenning för den mark som Ingeborg Broman erbjudit sig sälja till Huskvarna Socialdemokratiska Ungdomsklubb. Efter fyra års ideellt slit slog Huskvarna Folkets Park slutligen upp portarna, midsommarafton 1925. Regnet hällde ner, men det hejdade ingen. Huskvarnas arbetare hade fått en mötesplats, både socialt och organisatoriskt, och glädjen var stor.
Sedan dess har en hel del hänt. En historisk genomgång ser de klassiska folkparksperioderna passera i revy: 30-talets samlingsplats för den unga arbetarrörelsen, 40- och 50-talens ungdomskulturella revolution med Lill-Babs, Snoddas och raggarkultur, 70- och 80-talens dansbandsvåg. Hela tiden med lokal teater, musik och föreningsliv inkastade. Idag är popmusiken högt prioriterad, efter att ha hållits utanför folkparkssammanhang i många år. Folkparkschef Per Magnus Söder är stolt över parkens historia.
– En röd tråd genom hela parkens historia är ett fokus på god underhållning. Några av Sveriges största artister var på plats här redan 1925, de som åkte runt med turnerande sällskap som man gjorde på den tiden. Överlag har det varit en ganska god kvalitet på grejerna som genomförts här, oavsett årtionde.
Den pratglada folksparksgeneralen sitter i ett litet kontor på huvudbyggnadens övervåning. Det är svårt att tänka sig att hela den stora och anrika parken styrs härifrån. På väggarna hänger turnéaffischer med glada hälsningar från Sveriges pop-elit; Håkan Hellström, Veronica Maggio, Laleh, First Aid Kit. Per Magnus är en musiknörd, och en stolt sådan.
– Jag är en musikfantast och springer på mycket konserter och festivaler. När jag hör något bra vill jag sprida det vidare. Jag kan än idag se framför mig när jag hör Håkan Hellström första gången. Jag sitter i bilen, det är första gången de spelar Känn ingen sorg för mig, Göteborg på radio, och jag stannar för att verkligen höra vad det är. Den känslan vill man förmedla vidare sen. Det råkade för övrigt slumpa sig så att jag var den första utanför Göteborg som bokade Håkan Hellström. Det är lite kul, såhär i efterhand.
Per Magnus genuina musikintresse har gjort att parken de senaste 25 åren har upplevt en popmusikalisk renässans. Flera stora band och artister ifrån alla möjliga genrer får plats på scenerna, och många av de som spelat under åren har hyllat stämningen och atmosfären i parken. Bland dessa finns ett visst syskonpar vid namn Söderberg.
– Vi bokade First Aid Kit tidigt i deras karriär. Det har genererat att vi har kunnat få tillbaka dem flera gånger. De upptäckte nämligen teaterladan, som de tycker är en fantastisk lokal. Det är så många artister som hyllar den, på alla sätt och vis. Man måste nästan börja tro på att de menar allvar. Per Magnus plockar ner en av de många inramade konsertaffischerna som hänger på väggen.
– Veronica Maggio här till exempel, hon tackar och lägger till ”på riktigt” i slutet. Timbuktu sa likadant när han var här, ”bästa spelningen på hela sommaren”, trots att han två dagar innan stått på Malmöfestivalens scen med 30 000 i publiken.
Teaterladan är en av parkens äldsta scener, uppförd 1934. Genom åren har den använts till teateruppsättningar av alla dess slag, däribland den hyllade långköraren om Huskvarnabördige journalisten Alf Henrikson i mitten av 90-talet. När Per Magnus tillträdde några år senare såg han framför sig hur den också kunde inhysa storartade konserter. Sagt och gjort: snart var stolarna utrivna och ladan stod i ny dager. Sedan dess har oräkneliga band delat träscenen. Idag vilar ett särskilt skimmer över den gamla ladan.
– Redan 2001, när vi gjorde ladans första konsert och Bad Cash Quartet spelade, började något hända. De som hade varit där började snacka om det. Det finns någonting i den där lokalen som är speciellt. Popartister, hårdrocksartister och teaterfolk säger det allihop. Den känslan ökar ännu mer när man går back stage och ser de gamla affischerna från 20- och 30-talen. Känslan är verkligen 1934. Närheten till artisten är nog också en viktig del av framgången. Det är nästan så du kan ta Thåström på tårna, även när du står längst bak. Det finns en magi i den där lokalen, någonting.
Per Magnus fastnar lätt i popmusikens värld, men vill samtidigt poängtera att det bara är ett av många inslag i parken. PRO, dansbandskvällar, mässor och inte minst bilträffar är andra stående inslag som ger parken liv. Bilträffarna har vuxit organiskt, och numera kör hundratals bilar in genom den stora porten under vissa onsdagar under sommaren.
– Bilträffarna började på en väldigt låg nivå, i början kom det 10-20 bilar varje onsdag och man tänkte ”oj, vad många bilar det kommer”. Idag pratar vi 300-500 bilar och i snitt 3000 besökare per gång. Conny Månsson är den stora eldsjälen bakom detta. Med en eldsjäl bakom ett arrangemang blir det lyckat, man gör något för att man brinner för det och tycker att det är kul. Det har vuxit av egen kraft, ordet har spridits.
På samma organiska sätt har också andra arrangemang i parken vuxit. Därigenom närmar sig Per Magnus och hans kollegor det som än idag är det övergripande målet: att vara en folklig mötesplats. Han talar sig varm om visionen att vara en plats för alla människor, oavsett ålder, nationalitet eller bakgrund.
– De flesta i stan har någon form av relation till parken, förhoppningsvis i nutid men också i dåtid. Det kanske var här man träffade sin första pojk- eller flickvän, här man träffades med skolan eller lekte som barn. Kärnan är mötesplatsen, att parken är till för alla. Det är det grundläggande koncept vi har haft med oss ifrån starten fram till idag, att alla ska känna sig välkomna här. Vi vill försöka leva upp till att vara just folkets park.
Det är ett arbete som aldrig blir färdigt, men det saknas inte bevis för att målsättningen har gett resultat. Två gånger har man fått utmärkelsen Årets folkpark, trots att prisutdelaren (Riksorganisationen Folkets Hus och Parker) bestämt att samma park inte ska kunna få priset mer än en gång. Det gick helt enkelt inte motstå att välja Huskvarna en andra gång år 2004. Men framgången har inte kommit utan hårt arbete.
– Det är drivkrafter bakom som gör att det blir bra. Om inte dåvarande folkparkschef Arne Putzén hade funnits här på 70-talet, om inte personerna som arrangerar hade funnits, så hade vi aldrig varit där vi är nu. Nu får vi en del förfrågningar från artister och bokningsbolag, men det har krävts eldsjälar bakom för att nå dit, och det krävs än idag.
Hur ser framtidsutsikterna ut?
– Har vi nu hållit på i snart 100 år så kan vi nog köra 100 år till. Men det hänger ju även där på vad det är för drivkrafter som står bakom. När man tittar på andra folkparker och möter andra runt om i landet så märker man snabbt att de det går bra för är de som brinner för det de håller på med. Utan eldsjälarna skulle det inte funka.
Hur känns det att få vara en del av det arbetet?
– Det är superkul, annars hade jag inte hållit på med det här. För mig är den högsta lönen att se glädjen som uppstår i kombination mellan artist och publik. När man ser folk gå hem med den där lyckokänslan som man nästan kan ta på, då får man betalningen. Det är det häftigaste.