Bluegrassfestivalgeneralen Erik Moreau

Grenna Bluegrass är Sveriges äldsta festival utan uppehåll och har gått av stapeln varje år sedan 1978. På grund av restriktioner 2019 framfördes festivalen på YouTube, med band som uppträdde, talkshow med intressanta gäster och videohälsningar från amerikanska band. 2021 var festivalen begränsad till 600 besökare och sålde slut på några veckor. Nu är det 2022, det finns inte längre några restriktioner, och Gränna Bluegrass är tillbaka med full kraft.

Jag träffar festivalgeneralen Erik Moreau på Hjorten i Gränna, och det var faktiskt här som allting började. Hjorten var en lokal restaurang, Grännas hjärta och puls, och bröderna som drev restaurangen på 70-talet bokade ett bluegrass band som hette BMG (Banjo, Mandolin och Gitarr). De blev så frälsta av musiken att de köpte egna instrument och lärde sig att spela bluegrass. Det blev sedan naturligt att alla band som kom från USA för att spela i Göteborg och Stockholm, stannade på vägen och spelade i Gränna, för mat och husrum. Ryktet spred sig och Gränna blev en central ort i den svenska bluegrass scenen, samtidigt som fler och fler svenska band dök upp.

Erik visar mig runt i lokalerna som numera är kontor, på väggarna hänger instrument och foton från spelningar och för Erik Moreau blir det inte mer magiskt än så här, att få ha kontor där allting började. Musiken sitter i väggarna, säger han med ett leende. Förutom kontor så händer det mycket i lokalerna, de har ungdomsjam varannan helg, jam för vuxna en onsdag i månaden och det finns planer till hösten att utöka med ännu mer lektioner och workshops.

Gränna Bluegrass är en ideell förening och strävar inte efter att göra några större vinster. När Erik kände att han behövde jobba en hel dag i veckan med föreningen ansökte han om bidrag, och fick det från kommunen, regionen och staten. Detta så att pengarna som festivalen drar inte ska gå till lön, utan att de helt enkelt stannar i festivalkassan och kan gå till bandbokningar och liknande i framtiden.

Och banden bokar nästan sig själva, de hör av sig 1–2 år innan för att de vill spela, Erik behöver inte höra av sig till banden. Ryktet om att spela i Gränna har spridit sig genom åren, och för många artister inom bluegrass finns en spelning på Grännaberget med på deras bucket list.

Nytt för i år under festivaldagarna är så kallade workshops, tillsammans med Gränna Campus ska flera av artisterna lära ut och dela med sig av sin passion. Artisterna är exalterade och genren bygger mycket på att man lär ut och sprider kunskap, man vill dela med sig, säger Erik.

Även om vi pratar mycket musik, så är det något annat som Erik hela tiden kommer tillbaka till, gemenskap. Bluegrass är som en familj och alla är välkomna. Under jams och workshops försvinner allt som har med samhällsklasser att göra, och människor försvinner helt i glädjen som musiken ger dem.

Bluegrass är något som Erik har vuxit upp med sedan han föddes, något som han har i blodet. Efter att ha pratat Grenna Bluegrass med honom en kort stund, inser jag att han inte bara jobbar med festivalen, han kurerar den. Fler stora, både svenska och internationella artister, har hört av sig och frågat om det skulle kunna få spela på festivalen, men har de inte passat in, så har Erik sagt nej. Bluegrass är något man känner, jag har vuxit upp med detta hela mitt liv och då får man en känsla för vad som är äkta. Jag ser hellre att någon spelar fel eller sjunger en falsk ton, istället för att allting ska vara polerat och helt perfekt - musiken ska vara levande, och musiken ska vara på riktigt, säger Erik.

När jag frågar om banden inför årets festival berättar Erik om Chris Jones & The Night Drivers, Chris skulle egentligen ha spelat på festivalen på 80-talet, men fick ställa in på grund av sjukdom. Nu är han väldigt glad över att äntligen få spela. Hogslop String Band spelade här 2019 och då tog de upp så många som fick plats av publiken på scen och det var väldigt ösigt. Det kommer bli hur bra som helst i år, säger han.

Reaktionerna från banden som har spelat på Gränna Bluegrass Festival genom åren har varit otrolig, och många av artisterna tar en paus i sitt turnerande och spenderar en hel vecka i Gränna. Förutom att spela får de bland annat se Gränna, Visingsö och de får också prova på att baka polkagrisar. De ska känna att de är välkomna här, säger Erik. Det ger också ringar på vattnet, och lilla Gränna i Sverige sprids i bluegrassens hemland, USA.

Erik berättar att det finns planer på att utöka festivalen i framtiden, bland annat vill han bygga en större scen på Grännaberget, kanske till och med bygga flera scener, och även utöka festivalen med ännu en dag. Allt så att fler band ska få chansen att spela. Det finns planer på att blanda in närbesläktade musikgenres, och han har en dröm om att blanda svensk och amerikansk folkmusik. Det finns också planer på att skapa ett samarbete med en bluegrass skola i Tennessee, där svenska elever kan studera och amerikanske elever kan komma till Gränna.

En annan vision är att bluegrassen, som är socialt inkluderade, ska kunna hjälpa till med den ökade psykiska ohälsan i samhället. På jam kommer det människor som lider av stress eller depression, vi tar en öl och spelar tillsammans, de får då känslan av att de tillhör något, det stärker självkänslan, och det tror jag är väldigt viktigt. Det är också viktigt att vi håller det på den nivån, Grenna Bluegrass som varumärke ska vara folkligt, det är öppet för alla, säger Erik.

Innan pandemin påbörjades en dokumentär om Grenna Bluegrass Festivalen som snart är färdig att sändas, och det finns planer på ännu ett TV framträdande i framtiden, där inte bara Erik utan även delar av hans familj ska medverka.

Alla är välkomna att ta del av Grenna Bluegrass Festivalen avslutar Erik, bara kom, kom och njut av det enkla i livet, kom ner på jorden och bara njut av musik och en fantastisk gemenskap.

Fem av Eriks favorit bluegrass låtar just nu:

Billy Strings - Dust in a baggie
Sideline - Miss Charlotte’s Game
Hogslop String Band - Steady hand
Chris Jones & The Night Drivers - I am a wanderer Sierra Ferrel - Jeremiah (nästa Dolly Parton enligt Erik)