En vildmarksguide i södra Sverige

Ordet vildmark brukar inte förknippas med södra Sverige utan för snarare tankarna till norrländska skogar och fjäll men faktum är att även om mängden vildmark här nere är begränsad så finns den trots allt och den är värd att utforska.

Även om denna text har sin utgångspunkt i paddling längs Nissan så går det precis lika bra att genomföra den till fots. Terrängen längs ån är till största delen platt och lättvandrad.

Om turen

Nissan är en av södra Sveriges längsta åar och rinner upp strax utanför Taberg, då som Nissa källa. Det tar dock ett tag innan Nissan når den storlek som krävs för paddling och den kanotled som brukar benämnas som Nissan övre startar vid Bottnaryd, rakt väster om Jönköping och slutar i Hestra. Nissan fortsätter flöda efter detta och ringlar hela vägen ner till Halmstad där den har sitt utlopp i Laholmsbukten och Kattegatt. Valfriheten är stor; ta en dagstur, paddla alla de 186 kilometrarna eller vad som passar dig däremellan.

Vid högvatten funkar det att börja paddla i Bottnaryd men ju lägre vattenstånd desto längre söderut behöver du ta dig. Då vattnet vid tidpunkten för skrivandet av denna guide är lägre så valde jag att börja något längre söderut i Mulseryd. Nissan består av flertalet etapper med olika karaktär. Nissan övre, som denna artikel kommer att handla om, består av typisk snirklande å-paddling med lugnt flödande vatten, tät vegetation och en anmärkningsvärd avsaknad av hus, människor och annan kontakt med civilisationen.

Förberedelser

Låt oss börja med att titta på utrustningen som användes på denna tur. Eftersom jag valde att både vandra och paddla så föll valet av vattenfarkost på en så kallad packraft, en uppblåsbar kanot som väger strax under tre kilo och när packad tar upp ungefär samma volym som ett tvåmannatält i ryggsäcken (längst ner till vänster i bild). När packraften är uppblåst så ger den gott om plats för en person med en större vandringsryggsäck fastspänd i fören. Till packraften använder jag en delbar kajakpaddel som enkelt kan plockas isär och fästas på ryggsäcken vid etapper med vandring. Packrafts finns både att köpa och hyra och en gjord av tjockare gummi är att rekommendera då du vare sig du vill eller inte kommer att köra på en sten eller två under din tur. Att paddla med kanot (kanadensare) går också utmärkt, särskilt om man är två, vilket också underlättar lyften avsevärt. För denna tur valde jag hängmatta istället för tält, mest eftersom jag var själv och vikten är lägre men också för att jag inte visste hur terrängen runt ån såg ut och det kan vara enklare att hitta två träd än platt och torr mark. Terrängen visade sig dock vara flack och att slå upp ett tält hade inte varit några problem.

Packlistan för turen såg ut som följer:

● Packraft/Kanot/Kajak inkl. paddel
● Flytväst
● Reperationskit för att kunna laga skador på båt eller paddel
● Ryggsäck
● Hängmatta + tarp/tält - Då jag genomförde turen i slutet av april så skippade jag insektsnät till hängmattan, något som rekommenderas om turen genomförs under sommaren
● Sovsäck
● Liggunderlag/underquilt
● Uppblåsbar kudde
● Stormkök med tillbehör (bestick, kåsa etc) - jag valde ett vedeldat kök där jag eldar pinnar från marken, något som det finns i överflöd. Detta gjorde att jag slapp ha med mig så mycket bränsle till köket. Tänk på att kolla brandrisk och eldningsförbud innan du ger dig ut
● Kniv
● Fällbar såg för att kunna röja undan mindre träd som fallit över ån istället för att lyfta förbi
● Mat för tre dagar - Jag valde färsk mat till kvällarna och frystorkat till lunch för att snabbt gå iland och bara koka upp vatten
● Vatten - då vattnet i Nissan innehåller en del föroreningar valde jag att ta med dricksvatten för hela turen.
● Extra ombyte i vattentät påse
● Vattentäta handskar - Ett par tunna skalhandskar är det bästa plagget du kan ha om du paddlar under vår eller höst
● Första hjälpen - det är långt till närmsta person så ett ordentligt första hjälpen-kit är ett måste. Tänk på att också ta med hjälp mot mindre besvär som t.ex. skavsår, vätskeersättning och värktabletter
● Skräppåse - Kom ihåg att inte lämna något annat än fotspår efter dig i naturen

Vattennivån är avgörande för paddlingen i övre Nissan. Vid denna tur var flödet cirka 2m3/s vilket är i lägsta laget och ett flöde på runt 4m3/s är att rekommendera. Vattennivån hittar du på SMHIs vattenwebb “Hydrologiskt nuläge” https://vattenwebb.smhi.se/hydronu/.

Dag 1

Fredag eftermiddag begav jag mig mot Mulseryd där jag blev avsläppt vid en bro strax öster om samhället. Här vinkade jag hejdå, tog på mig ryggsäcken och påbörjade min vandring. Jag tog mig snabbt ner till vattnet och hittade en remsa med sandstrand där jag blåste upp min båt, spände fast ryggsäcken, satte på mig flytvästen och hoppade i. Klockan är strax efter 17 och jag har ett par timmars paddling framför mig innan solen börjar gå ner och det är dags att slå läger. Vattnet, så här långt upp, flyter relativt sakta och paddlingen är ganska behaglig. Ån snirklar sig fram och runt varje krök finns nya överraskningar. Ljudet från vägen tystnar efter några minuter och allt jag hör är fåglarna som kvittrar och vattnet som skvalpar mot båten.

Vattnet flyter på och Nissan bjuder på fantastisk paddling

Efter en stunds paddlande stöter jag på det första hindret; ett fallet träd som blockerar min väg och detta innebär turens första lyft. Som tur är så är det gott om små sandstränder längs ån, vilket gör det enkelt att gå i land men det är ändå en bra idé att ha vattentäta skor på sig så att man kan ta det där extra klivet i vattnet som man annars helst hade undvikit.

Längs Nissan finns flera vindskydd att sova i, de flesta är dock i sämre skick så ett eget tält är att föredra

Efter ett par timmar beslutar jag mig för att slå läger och har då under den första eftermiddagen av paddling tagit mig några kilometer fågelvägen. Då ån snirklar sig kraftigt innebär en kilometer fågelvägen minst det dubbla (om inte mer) i paddlad sträcka. Under denna tid har jag passerat ett tiotal träd som legat fallna över ån, varav jag behövt lyfta förbi tre stycken, resten har jag kunnat paddla förbi eller under. Att hitta en bra lägerplats är inga problem då i princip hela ån omgärdas av platt och gräsbeklädd mark. Det är med andra ord inga problem att hitta torra och vackra platser att slå upp sitt tält eller bra träd för hängmattan. Jag slår upp mitt läger, lagar lite mat och kryper ner i sovsäcken för att somna till ljudet av det porlande vattnet.

Första nattens läger med ån i bakgrunden

Dag 2

Jag vaknar av fågelkvitter strax innan kl. 07:00, solen har gått upp och nattens kalla luft börjar värmas. Jag äter frukost, packar ihop mina grejer och hoppar i kanoten för ytterligare en dag av paddling. Förmiddagen flyter på bra med fantastisk paddling. Ju längre nedströms man kommer desto bredare blir ån. Flödet ökar också och under långa sträckor behöver jag inte paddla utan kan bara flyta med. Istället för att fokusera så mycket på själva paddlandet så kan jag nu njuta av den vackra omgivningen och naturens ljud.

Framåt lunch blir paddlingen tyngre med allt fler vindfällda träd. En del av dessa går att passera tack vare insatser från kanotister som paddlat här före mig men många kräver ett lyft då vattenståndet är relativt lågt.

Ett av många träd som fallit över ån

Efter att ha lyft förbi en havererad bro är det äntligen dags för turens första forsar; ett par längre raksträckor med bra fall och fart på vattnet. Forsarna hör du komma en bra bit innan du ser dem och ta för vana att gå iland och rekognosera vattennivån för att avgöra om det är paddlingsbart. Är vattnet lågt är det bättre att bära förbi forsen än att försöka paddla, fastna och därefter försöka att bära iland sin kanot på hala stenar och i strömmande vatten.

Även om forsarna är små så gäller det att hålla tungan rätt i mun och undvika stenarna

Trots att vattnet var lågt så bedömde jag att det var tillräckligt för mig att paddla vidare. Packraften har en platt botten och risken att köra fast är därför ganska liten. Jag vill dock undvika allt för vassa stenar och risken att punktera båten. Forspaddling är oerhört roligt men också svårt. Det gäller att ha ögonen med sig och se på vattnet vart det vill ta vägen. Vattnet följer åns djupaste fåra som ibland är längs åns kant och ibland i mitten. Dit vattnet vill är det också djupare och bättre paddling så det är bara att hänga med dit vattnet tar dig. Man behöver också lära sig att känna igen hur vattnet flödar över hinder såsom stenar för att i god tid kunna manövrera förbi så man inte kör fast eller riskerar att välta kanoten.

En av byggnaderna vid Spaafors sågverk

Efter att du har lyckats manövrera dig igenom forsarna passerar du resterna av den damm som anlades vid Spaafors sågverk vid slutet av 1800-talet. Dammen brast på 80-talet och nu syns endast spår av dammväggarna. Sågverket finns bevarat och är idag klassat som en kulturhistoriskt intressant industri. Det gamla sågverket är öppet för besökare och är en utmärkt plats att ta en fika och samtidigt titta på de gamla maskinerna.

De gamla maskinerna finns bevarade i huvudbyggnaden

Efter Spaafors följer ett bredare parti med enkel paddling och där hindren i de flesta fallen enkelt går att ta sig förbi. Passa på att njut av den lätta paddlingen efter en krävande forspaddling och njut av omgivningen.

En bit söder om Spaafors valde jag att tillbringa min andra natt. Här är skogen vacker och glesvuxen och marken täckt av mossa. Gamla träd med skägglav i grenarna har här fått dö ifred och lämnas orörda. De får numera utgöra hem åt fåglar, insekter och andra småkryp som är så viktiga för vår biologiska mångfald. Runt omkring ser jag blåbärs- och lingonris som ännu inte bär frukt men besöker du Nissan i slutet av sommaren så passa på att ät av naturens egna godis.

Dag 3

Efter en kall natt har det blivit dags för sista dagen på denna tur. Efter en frukost i solen bestående av havregrynsgröt med sylt (tips: blanda fruktsoppa-pulver med bara lite vatten istället för att bära med sig färsk sylt) och kaffe så paddlar jag vidare. Siktet är inställt på Norra Unnaryd som är min slutpunkt. Tänk alltid på att ta en extra koll så att du inte lämnar kvar något skräp i naturen innan du lämnar ditt läger.

Sista etappen flyter på bra och jag slås igen av den vackra naturen och avsaknaden av andra människor. Djurlivet omkring och i Nissan är rikt och längs strandkanten syns mängder av spår efter både älg och rådjur, änder och knipor guppar på vattnet och arbetet från en och annan bäver syns på träden runt omkring vattnet.

Man vet aldrig vad som väntar runt nästa hörn, i detta fall var det en rådjursfamilj precis vid strandkanten.

Vid lunchtid är jag framme vid korsningen av väg 156 och 26, strax öster om Norra Unnaryd, turen är tyvärr slut för denna gång och det har återigen blivit dags att ta sig tillbaka till civilisationen. Nissan har under dessa två dygn bjudit på en unik stillhet och vildmarkskänsla, utan kontakt med vare sig människor eller bebyggelse, som annars är svår att hitta i denna del av landet. Trots att turen inte har varit lätt och hindren många så är detta något jag kommer att göra igen och om du är ute efter något annorlunda är detta något jag varmt rekommenderar oavsett om du gör det paddlandes eller till fots.