Visingsborg

Redan från färjan kan du urskilja Visingsös slottsruin Visingsborg som praktfullt reser sig mot skyn. Ruinen vittnar om en lång historia om grevskapets storhetstid.

Visingsborgs slottsruin är vackert beläget på Visingsö nära Vätterns klara vatten. Platsen de valde för slottet är idag omgiven av mjuka gräsvallar och ekskog. Det var en mäktig byggnad och även om det vi ser idag är en liten del så vittnar den om en tid när Visingsö var centrum i Sveriges då största grevskap.

Besök Visingsborgs slottsruin

Det går bra att besöka ruinen, gå utmed gräsvallarna och titta ner i några av de hålorna som finns kvar, men på grund av rasrisk är det inte tillåtet att gå in i ruinen. Platsen kring slottsruinen är alltid öppen.

Under sommarhalvåret anordnas det bland annat teaterföreställningar och konserter med ruinen som imponerande kuliss.

Ta med fikakorgen och njut av en härlig picknick på borggården eller ta en bit mat på någon av restaurangen i hamnen, med Visingsborg som utsikt. I närheten finns bland annat Wisingsborgs trädgårdar med lättare luncher och kafé som ligger på samma plats som en av slottets ursprungliga örtträdgårdar.

Visingsborg – en maktens högborg

Det är inte svårt att föreställa sig all den aktivitet som måste ha pågått i och runt slottet Visingsborg i dess glansdagar. Runtomkring fanns ett mycket stort antal gårdar, herresäten och människor som var greve Per Brahe den yngres egendom och underlydande. Med lite fantasi kan vi höra klappret från pigan som halvspringer över borggården, se soldaterna ställa upp för inspektion och de frustande hästarna.

Idag är slottet ett minne blott, men det finns en informationstavla där slottet är avbildat i sin imponerande storlek. Visingsborg började byggas på 1570-talet av Per Brahe den äldre och tog närmre hundra år att färdigställas. År 1662 stod Visingsborg färdigt, en maktens högborg i vitt och guld med fyra torn och förgyllda spiror. När slottet väl var färdigt var Pehr Brahe den yngre ansvarig över grevskapet.

Grevskapets storhetstid

Byggnationen av Visingsborg påbörjades i samband med att Per Brahe den äldre utnämndes till greve år 1561 av dåvarande kung Erik XIV. Grevskapet var som störst under Per Brahe den yngres tid, han som skulle komma att bli grevskapets sista greve. Det omfattade då tolv kvadratmil om tjugo socknar i Småland, Västergötland och Östergötland. Visingsö var alltså den strategiska mittpunkten i landets då största grevskap.

Ett sådant stort grevskap krävde sitt herresäte. Under Per Brahe den äldres tid togs tegel till byggnationen bland annat från klosterbyggnaden i Alvastra vid Omberg. Men för att möta behovet startades det även ett tegelbruk i Gränna. Därefter fortsatte Per Brahe den äldres son Magnus Brahe att utöka slottet genom att bygga till den södra längan. Det är den del vars ruiner som återstår idag. Så det vi ser idag är bara en bråkdel av slottet.

Grevskapet upphörde i samband med reduktionen och hamnade nu i kungen Karl XI ägo. Men endast några få månader innan grevskapet gick förlorat dog greve Per Brahe den yngre år 1680 på sitt säte Bogesund i Uppland. Han, den siste greven, fick aldrig veta vad som hände med hans fantastiska Visingsborg. Efter reduktionen användes slottet som tillfällig bostad åt högre tjänstemän.

Fängelse för krigsfångar

Under slottets sista dagar tjänade det som fängelse för krigsfångar. En felaktig och cementerad förklaring till varför slottet brann ner är just den att man skyller på krigsfångarna och att det var de som tände eld på slottet.

Men det som egentligen hände var att sent på kvällen den 22 december 1718 låg de flesta ur manskapet och sov i underofficerarnas kammare som var belägen i slottets nordöstra hörn.

Men inte förridaren Johan Rasch. Han blev röksugen så han tog halm ur sin madrass som han sedan antände i spisen. Han tände pipan och drog några bloss och senare var elden lös. Exakt hur elden spred sig är höljt i dunkel. Soldaterna försökte förgäves släcka elden och klagar i efterhand på att de inte fick någon hjälp alls av fångarna.

Ta dig hit