Visingsborgs slottsruin

Det är inte svårt att föreställa sig all den aktivitet som måste ha pågått i och runt slottet Visingsborg i dess glansdagar. Runtomkring fanns ett mycket stort antal gårdar, herresäten och människor som var greve Per Brahe den yngres egendom och underlydande. Om vi kopplar på fantasin kan vi höra klappret av träskor när pigan halvspringer över borggården, balanserandes ett överfullt nattkärl hämtat i något av de finare gemaken. På vägen möter hon soldater ur Brahes egna armé som ställer upp sig för inspektion på borggården. Vi kan uppfatta dunket från smedjan och hästar som frustar och lämnar sin spillning till drängen att ta hand om. Där finns det dova ljudet av sidentyg som frasar när Kristina Katarina Stenbock rör sig genom slottet.

En maktens högborg i vitt och guld

Visingsborg är vackert beläget på Visingsö nära Vätterns klara vatten. Platsen de valde för slottet är idag omgiven av mjuka gräsvallar och ekskog. Det var en mäktig byggnad och även om det vi ser idag är en liten del så vittnar den om en tid när Visingsö var centrum i Sveriges då största grevskap. Idag är slottet ett minne blott, men om vi använder vår fantasi och tittar i det som står skrivet om Brahes grevskap så kan vi konstruera en någorlunda bild av hur det såg ut. Visingsborg byggdes i en fyrkant med en borggård i mitten. Slottet hade också fyra torn med förgyllda spiror. Visingsborg utstrålade Braheättens makt. Det gick inte att ta miste på att slottet var en maktens högborg med sin rikligt utrustade fasad som gick i vitt och gult. Den var också smyckad med förgyllda byster av Braheättens medlemmar. Brahe var adel och med det kom privilegier som tillföll endast en mycket liten procent av dåtidens befolkning. Visingsborg stod färdigt i all sin prakt år 1662 och tjänade då som bostad åt Per Brahe den yngre. Byggnationen påbörjades däremot hundra år tidigare av Per Brahe den äldre. 1561 blev han utnämnd till greve och tilldelades helt enkelt Visingsö av dåvarande kung Erik XIV och började bygga på detta magnifika slott.

Grevskapets storhetstid

Grevskapet var som störst under Per Brahe d.y. tid. Han som skulle komma att bli grevskapets sista greve. Det omfattade då tolv kvadratmil om tjugo socknar i Småland, Västergötland och Östergötland. Visingsö var alltså den strategiska mittpunkten i landets då största grevskap. Ett sådant stort grevskap krävde sitt herresäte. Under Per Brahe d.ä. tid togs tegel till byggnationen bland annat från klosterbyggnaden i Alvastra vid Omberg. Men för att möta behovet så startades det även ett tegelbruk i Gränna. Därefter fortsatte Per Brahe d.ä son Magnus Brahe att utöka slottet genom att bygga till den södra längan. Det är den del vars ruiner som återstår idag. Så det vi ser idag är bara en bråkdel av slottet.

Men även ett grevskap kan nå sitt slut och med det lämna sitt slott i ruiner. Grevskapet upphörde i samband med reduktionen och hamnade nu i kungen Karl XI ägo. Men endast några få månader innan grevskapet gick förlorat dog greve Per Brahe d.y. år 1680 på sitt säte Bogesund i Uppland. Han, den siste greven fick aldrig veta vad som hände med hans fantastiska Visingsborg. Efter reduktionen användes slottet som tillfällig bostad åt högre tjänstemän.

Fängelse för krigsfångar

Under slottets sista dagar tjänade det som fängelse för krigsfångar. En felaktig och cementerad förklaring till varför slottet brann ner är just den att man skyller på krigsfångarna och att det var de som tände eld på slottet. Men det som egentligen hände var följande:

Sent på kvällen den 22 december 1718, i underofficerarnas kammare som var belägen i slottets nordöstra hörn, låg de flesta ur manskapet och sov. Men inte förridaren Johan Rasch. Han blev röksugen så han tog halm ur sin madrass som han sedan antände uti spisen. Han tände pipan och drog några bloss. Senare var elden lös. Exakt hur elden spred sig är höljt i dunkel. Soldaterna försökte förgäves släcka elden och klagar i efterhand på att de inte fick någon hjälp alls av fångarna.

Visingsborgs slottsruin ligger en liten bit norr om färjeläget på Visingsö. Du ser den när du anländer med färjan från Gränna. Det går bra att besöka ruinen och röra sig runt den och gå utmed gräsvallarna och titta ner i några av de hålor som finns kvar, men på grund av rasrisk är det inte tillåtet att gå in i ruinen. Platsen kring Visingsborgs slottsruin är alltid öppen så du kan besöka den i ur och skur, både dag och natt. Under sommarhalvåret anordnas det bland annat tornerspel och teaterföreställningar där ruinen utgör en mäktig kuliss.

Följ oss på