Gunillaberg konstträdgård

Att besöka Gunillaberg är som att kliva in i en ny värld. Ur den täta småländska skogen uppenbarar sig plötsligt öppna fält, vackra karolinerhus och blomsterinstallationer i alla tänkbara färger och former.

Kor och hästar går på grönbete, hängbukssvin och getter letar skugga. Tuppen gal titt som tätt. Överallt i den stora trädgården finns inkastade skulpturer och utemöbler, vissa jättelika och snirkliga, andra små och välsnidade. Tage Andersen, ägare och föreståndare (tillika en av Europas största blomsterkonstnärer) står i mitten av gården och blickar ut. Han har brungröna snickarbyxor och ett rejält skägg. Vi tar i hand och går in till det lilla kök där gårdscaféets brödlimpor bakas, sätter oss vid bordet och börjar från början.

Gunillabergs historia

– Gunillaberg uppfördes på 1600-talet, säger Tage. I början var det ett jaktslott för drottning Kristina, men hon gav senare bort gården till Johan Printz, som kom hem efter en tid som guvernör för kolonin Nya Sverige. När han kom tillbaka från det stora utlandet var gården alldeles ihopsjunken, eftersom den hade stått tom. Han byggde upp den på nytt, och det är faktiskt precis de hus han byggde i slutet av 1600-talet som vi har än idag.

Det är just kombinationen av gammalt och nytt som utgör charmen med Gunillaberg. Huvudbyggnaden, Johan Printz gula 1600-talshus, är fylld av modern konst av alla dess slag: tavlor, ljudinstallationer och konstnärliga möbler i olika järnmaterial. Ute på gården samsas djur, blomster och lusthus med kreativa skulpturer. Till och med toaletten, en kombination av gammeldags utedass och modern badrumsinredning, liknar en installation. En del är gjort av Tage själv, annat av diverse danska och svenska konstnärskollegor.

Tage Andersens Gunillaberg

– Jag gillar att det finns så mycket möjligheter här. Det är en fantastisk plats. Byggnaderna är väldigt fina, trädgården är underbar, naturen är vacker. Jag älskar djur, och det finns plats åt dem här. Vi har ungefär 150 stycken, och de är en stor del av atmosfären. Det är en stor kontrast mot mitt vardagliga arbete i butiken i Köpenhamn, som ligger mitt i centrum. Här ligger vi mitt i ingenting. Jag jobbar hela tiden med kontraster.

– Jag höll på att söka efter en gård, och så såg jag väldigt fina helsidesbilder på Gunillaberg i en tidningsannons. Jag tyckte det var otroligt fint och bestämde mig för att komma hit och titta. Sen åkte jag fram och tillbaka mellan Köpenhamn och Gunillaberg flera gånger på kort tid, och inom en vecka hade jag köpt det. Betänketiden var väldigt kort.

Utöver trädgården, arkitekturen och bildkonsten arrangerar Tage också konserter i gårdens nybyggda orangeri. I sommar framförs baletter, barockkonserter och avskalade operaduetter av musiker och dansare från hela Europa. Den som vill kan avnjuta föreställningarna över middagar komponerade av stjärnkockar som Niels Meldgaard och Claus Christensen.

– Konst i alla dess former är helt enkelt något jag tycker om, och jag vill visa upp det så att andra också kan begeistras. Alla de olika konstarterna intresserar mig väldigt mycket. Jag vill blanda dem och skapa en fin helhet. Det ska hända mycket saker, så att alla kan bli nöjda. Är det något du inte tycker om så kan du helt enkelt gå vidare till något annat. Gunillaberg är upplevelser, det är vad det handlar om.

Tage visar mig runt på gården. Vi börjar i huvudbyggnaden, där ett antal danska och svenska konstnärer samsas med hans egna verk. Abstrakta tavlor i alla möjliga färger och storlekar, finurliga möbler i järn och trä, stora vita skulpturer. Golven och taken är målade i spännande motiv och mönster, och i bakgrunden ljuder pianomusik.

Konsten

– Huvudutställningen är gjord av en av de största danska konstnärerna, Christian Lemmartz. Han gör väldigt olika saker, stora målningar och vackra gipsskulpturer. Andra konstnärer vi ställer ut här är Peter Bonde och Anna Kinman. Vi har också konserter här ibland, om det är en liten grej som inte fyller orangeriet. Enrumsutställningarna, som bland annat innehåller ett gigantiskt schackspel gjort av Tage och tidigare nämnda Malmö-skulptören Anna Kinman, är utformade som om de vore en del av ett boningshus. Tavlorna hänger i sovrum, badrum och vardagsrum. Tanken är att det ska påminna om en plats där människor bor. En modern version av Johan Printz 1600-talshus, om man så vill. När vi kommer ut på gården pekar Tage ned mot ett stort vattendrag. – Vi har vatten runt hela Gunillaberg. Naturen är otroligt vacker här. Det är, vad heter det nu på svenska…? Romantiskt.

Lite längre bort stannar vi vid en av gårdens mest anmärkningsvärda platser: liljefältet. Än så länge är blommorna inkrupna i sina gröna stjälkar, men under augusti blommar omkring 3000 liljor ut i väldoftande glans. Det är en av Tages favoritplatser på gården, och han delar fascinationen med blomsterkonnässörer från hela Europa.

I det nyligen uppförda orangeriet upphör vinden att vina. På 400 kvadratmeter trängs en stor samling buskar och träd, som tillför en aningen tropisk dimension till Gunillabergs annars väldigt småländska känsla. Imorgon ska dock allihop skjutas åt sidan, för att ge rum åt 150 stolar riktade mot lokalens centrerade scen. Cellisten Andreas Brantelid ska hålla konsert. Det är svårt att tänka sig en mer levande eller inspirerande omgivning att lyssna på musik i. Vi går vidare och passerar stora, symmetriska barockpaviljonger, innan vi når hagarna och djuren som Tage talat så gott om.

Djurhage på Gunillaberg

Djuren

Vi har ungefär 40 hängbukssvin. De ligger där i solen och vilar sig, och getterna också, lite längre bort. Våra hästar har nyligen fått föl. Hästarna är lite av en attraktion, det är inte ofta man ser så stora och vackra hästar. Med sina långa vita manar och gyllenbruna päls ligger de och vilar i skuggan av ett träd. När Tage kallar på dem på sin breda dansk-svenska kommer de sakta lunkandes mot oss.

– Det här är Kiri och Katja. Fölen heter Klara och Kasimier. De växer så fort, det är häftigt.

Rundvandringen är slut och Tage ska vidare på annat. Det är mycket att stå i på Gunillaberg såhär års. När jag frågar om han vill lägga till några avslutande ord funderar han en stund, och tittar sedan upp.

– Gunillaberg är något man ska uppleva. Man kan inte bara titta snabbt, le och säga ”ja, okej”, utan man måste ta sig tid att uppleva stämningen och atmosfären. Hela platsen är skapt för upplevelser, så man måste våga känna in dem. Det är det viktigaste, tror jag.

 

Följ oss på